Istället för lördags godis för mig så ska jag köpa en fototidning och läsa ikväll! Jag är envis och det är både på gott och ont, men mest gott! Om jag har bestämt mig för något så genomför jag det. Kanske inte allt på en gång men jag ger mig inte fören jag kan eller fören projektet är färdigt.
Nu har jag så många olika projekt på gång samtidigt och det kanske inte är så bra för mig just nu egentligen med tanke på att jag är ganska bräcklig inombords men det är samtidigt terapi för mig.
Att slita ner tapeter är en skön känsla, att sätta sig och sy är en skön känsla att rensa bort all skit är ännu skönare känsla. Men hur mycket man än rensar omkring sig så måste jag rensa inom mig med. Lära mig att leva med allt som påverkat mig negativt, lära mig att förlåta och gå vidare.
Det är en ständig process men jag ska lyckas blir en fri kvinna, som kan ge mig själv tid utan att få ständigt dåligt samvete för allt. En kvinna som vågar säga ifrån när det är något jag inte är överens om och en kvinna som är stark i sig själv och som vet vad hon vill coh kan uttrycka det i ord.

Jag är så glad att jag har människor omkring mig som ser mig, som förstår mig och framför allt min man som hjälper mig och som alltid finns där. Jag ser det inte alltid och klagar, men han är min trygghet. Jag älskar han och han skulle inte överge mig för att jag har dåliga dagar. Jag kommer att hitta frid och ro i mig själv men måste låta det ta den tiden det tar för att komma ut med en självkänsla jag idag saknar.


Jag och Lion igår kväll. Jag myser med han och han myser mde sin Bamsen som kallas för Grisen, hihi!

Ikväll ska jag iväg och sjunga blues tillsammans med min fars band, det ska bli underbart att få gå in i sig själv och låta tonerna flöda från hjärtat! Det är något som jag blir lycklig av, att uttrycka mig i sång!
Ni som inte vet så har jag varit sångerska, eller är fortfarande, i största delen av mitt liv och har fått vara med som bakgrund sångerska på många artisters skivor, fått spela in egen musik och varit ute på spelningar. Jag älskar att sjunga och den gåvan har och betyder nog mest för mig.

På bröllopet sjöng jag för en ovetandes man och gäster. Men det är nog enda gången jag varit så nervös så jag fick total blackout hur melodin gick. Men som tur var så hade prästen vänt en traditionell vigsel till något personligt med skratt redan så att jag sjöng fel melodi några rader tills jag helt enkelt fick säga till alla att "NEJ, det här blir bara fel, vi tar det från början" gjorde bara vigseln ännu mer personlig! Alla brast ut i ett varmt skratt och jag med givetvis och sen ledde Peo (som spelade gitarr) mig så det blev rätt och då blev det snyftningar istället och jag höll mig ifrån tårar och överaskade min man med en underbar version av Hallelujah! Ska försöka lägga upp en video lite längre fram så ni får höra det med!

Viljan finns att göra saker, hitta på nya lösningar och skapa från mitt inre.
Men orken existerar bara en liten stund.
Frustationen jag känner växer och jag undrar varför?
Många ideér som kommer försvinner i det tomma och förblir bara ideér.
Jag älskar att skapa med mina händer och vill så mycket.
Jag önskar att kraften tar tag i mig och ruskar om mig snart...nu...med en gång!

Men jag får börja från scratch och bygga upp allt återigen.

Jag längtar!

Själv tycker jag inte att jag fått något gjort idag. Har bara dammsugit, tvättat en maskin, plockat i köket och rensat alla kantareller och tagit hand om Lion. Varför känner jag så? Just nu skulle jag kunna tänka mig att sova i 3 dygn eller nått. Konstant trött har jag varit de sista dagarna (nä inte gravid om någon undrar). Kan det vara att hjärnar går på högvarav just nu och har gjort i några månader? Så obehagligt att känna så och att vara konstant stressad fast jag egentligen kanske inte behöver vara det. Längtar massor efter bröllopet men känner samtidigt sådan stress. Är så rädd att vi inte ska få det bröllopet vi önskar, att något ska bli fel eller att man glömt något. Känner alla likadant inför den stora dagen??

Önskar att jag kan få fler dagar som igår när jag inte kände stress utan bara fullständigt lugn! Ett besök på en Spa-anläggning eller en veckas resa till solen hade inte gjort ont nu, men man kan ju inte få allt...hehe!

God morgon! Idag är en ny dag med nya möjligheter, det känns underbart!

Igår hade jag funderingar på att lägga ner det här med att blogga, iaf fram tills bröllopet. Det finns människor som läser den här bloggen som inte förstår min ironi i vissa inlägg och som får en uppfattning om mig som person som inte stämmer överens med verkligheten. Jag är som de flesta i bloggsammanhang, man får fram allt som är positivt för en och man berättar inte för privata saker. Man lägger ut foton på saker man vill dela med alla. Har man handlat något så behöver inte det betyda att det har kostat en förmögenhet. Sen kanske det finns de som har ont av att vi köper saker trots våran trassliga ekonomi: Vi får barnbidrag till våra barn och det använder vi till dem i form av kläder och skor. Sen att jag använder underkläder och vanliga kläder som är några år på nacken är en annan sak! Förra året när det var som värst kunde jag inte köpa någon jacka till mig på vintern utan gick i Samuels gamla eller hade mina stickade tröjor tills det blev rea på stan. Då fick jag en jacka för 200:- som nu givetvis är alldeles för stor för att jag dels inte är höggravid längre och har tappat en del vikt. Så en varm jacka vore inte fel om det blir lika kallt iår med!

Det är så lätt att dömma en person utifrån en blogg. Antingen vet man inte hur man läser den eller så skummar man bara igeonom den. Det syns ju inte i mina ord HUR jag mår på insidan eller vad som bekymmrar mig dagligen! Om 7 veckor ska VI gifta oss och det hade inte vi kunnat göra om vi inte hade fått ekonomiskt hjälp av mina föräldrar. Hur tacksamma vi är för det går inte att beskriva i ord. Jag älskar mina föräldrar och att de skulle stå för vårat bröllop hade jag aldrig trott. Tack mamma och pappa för att ni ger oss detta, för att vi får ett sådant bröllop vi vill ha!! 


Just nu ska jag fortsätta att blogga. Jag är den jag är och jag har tröttnat på att vara andra än min familj till lags eller att anpassa mig hela tiden! De jag anpassar mig för gör inte samma tillbaka och då kvittar det! Man ger och tar och jag är den som för det mesta bara ger och ger.

Tack ni som uppmuntrar mig dagligen genom små ord, det uppskattar jag något enormt! Ett litet ord kan göra så mycket! Och då pratar jag inte bara om bloggen utan ni "verkliga" vänner som finns i mitt liv!

Min älskade S....tack för att du finns i mitt liv, jag är så tacksam att ha dig! Snart är du min man och jag din fru, hihi!!!







Tillägg: Jag vill även tacka ni andra (ni vet vilka ni är) som hjälpt oss med olika saker i form av pengar, kärlek och andra saker. Vi är väldigt tacksamma för allt och älskar er! Det känns skönt att ha en familj, släkt och vänner som finns där och som ser oss!

Hoppas ni alla har en fin söndag! Igår kom ju min syster hit å vi hade en såå mysig kväll med god mat och ett par drinkar och en massa prat! Har verkligen saknat det men nu känns det som vi är bäck on track!! Min sambo å hennes blivande sambo gav sig ut på stan å hade en väldigt trevlig kväll de med å när klockan var strax över 02 så ramlade de in...haha! S hade fått en rundvisning av Skövdes alla krogar..typ 3...hehe. Så nu vet han vart jag tillbringade en del tid för hundra år sedan :P

Häromdagen när jag pratade med en vän som jag umgicks väldigt flitigt med från gymnasiet tills jag flyttade från Skövde 00 så insåg jag hur länge vi hade kännt varandra å jag var tvungen att räkna flera gånger för jag ville inte inse hur gammal jag är. Vi har kännt varann i 18 år...18 ÅR?? Vart tog de åren vägen? Å hur gammal är jag egentligen? Hmm....

Men man blir inte äldre än man gör sig å jag har gjort mig själv äldre än jag är den sista tiden...dags att komma på fötter igen, hahaha!!! Livet väntar ju inte direkt på en utan man måste vara närvarande hela tiden å njuta av varje dag!

Dags att ge sig ut i djungeln igen och rensa ogräs å gräva upp en och en annan växt...

eller är nya läsare så har jag alltså bytt blogg. Det här är min gamla Lyxmamman. Kände att jag ville ha lite förnying nu när lillebror är född och vi bor på ny ort sedan i december förra året. Vore kul att få in vissa inlägg här från den gamla men vet inte riktigt hur jag ska göra än å sen tar det lite tid. Lixom att jag vill ha en design på den här, men det får vänta tills jag har tid helt enkelt. Lite tråkig som den ser ut nu men jaja...den går att läsa iaf och det är huvudsaken.

Som ni märker har ju inte kommit iväg än på promenix för nu fastnade jag här när lilleman äntligen slappnat av å somnat. Det gäller att passa på när tid ges!!

Åter i tjänst :)

Jag brottas med min självkänsla och gjorde häromdagen ett test för att se hur dålig den var. det sämsta man kunde få var 56 poäng. Jag hade 55....

Det är nog inte så många som trodde det om mig för jag ger kanske sken av att allt är bra å så. Men nu vet ni, och jag med. Så det är bara att fortsätta minska på poängen genom att läsa bra böcker (Mia Törnblom) och skriva dagliga ord till sig själv. Att det ska vara så svårt att hålla självkänslan uppe? För 2,5 år sedan så var jag på topp när det gällde mig själv. Jag älskade mig själv, livet och allt som var omkring mig. Jag var lugn och harmonisk. Det felet jag gjorde då var att jag inte vårdade mig själv utan jag lät allt fara fram i 300 knyck utan att stanna upp. Det ledde till att jag gick in i väggen i november-07 och blev sjukskriven. Sen har jag nog aldrig blivit "frisk" utan bara låtit tiden gå och fast jag vet hur man ska ta hand om sig själv så löser man det inte själv. För några dagar sedan var jag nära på att ge upp för man orkar inte allt tillslut. Jag borde ju vara lycklig för jag har nyss fått ett barn...men trots att man är lycklig över sina barn så betyder inte det att man är lycklig i sig själv eller med allt omkring. Så nu har jag tagit det väldigt lugnt ett par dagar och försöker att inte ha några måsten eller få dåligt samvete för saker jag INTE gör. Men det är lättare sagt än gjort.

Det senaste jag får dåligt samvete över är att Lion inte blir mätt av min mat utan jag är tvungen att ge ersättning. Och de som haft krångel med amningen vet att det får en att tycka att man är dålig mamma för att man inte kan amma som man ska. Samhället säger att man SKA amma, och självklart önskar jag att jag kunde göra det på heltid men när det får mig att må dåligt och bli stressad så måste jag lyssna på min kropp. MEN sen var de det här med självkänslan...eftersom den inte existerar hos mig just nu så mår jag ännu sämre av att jag tänker som jag gör. Tycker jag är en dålig mamma som inte ger mitt barn det man ska, bröstmjölk. Jag ammar så gott jag kan men han blir inte mätt och då får han ersättning. Varför ska man behöva känns sådan stress över detta?

Jaja...det blir nog bra. Ett långt inlägg men väldigt ärligt.

Nu sitter jag med sista familjemedlemmen Lion i knät...hur mysigt som helst! Den kärleken man har till sina barn går inte att jämföra med något annat och heller inte att beskriva helt. En oändlig kärlek är vad det är och jag är lyckligt lottad att få känna den kärleken. För det är inget självklart att få privilegiet att vara gravid och föda fram ett barn tyvärr. Jag lider med alla som går miste om det och önskar inget hellre än att alla kunde fått den möjligheten.
Jag har fått bära och föda fram 3 helt underbara barn och jag njuter av varje sekund med dem! När jag var 20 år fick jag mitt första å nu är jag 34 och den minsta är 1 månad och 3 dagar. Man har utvecklats som mamma under dessa år och man ser saker och utvecklingen av barnen med helt andra ögon nu. Ska jag vara ärlig så var jag inte mogen eller redo för ett barn när jag var 20 år men alternativet att ta bort det fanns inte. Utan istället fick jag lov att mogna och ta mitt ansvar. Det första barnet blir ju oxå det man tar lärdom av mest och nu med 3:e så har man lite mer kött på benen men abslout inget proffs. Så är det hela livet, man lär sig olika saker och ibland lär man sig av sina misstag, men inte jämt.