Min självkänsla
Jag brottas med min självkänsla och gjorde häromdagen ett test för att se hur dålig den var. det sämsta man kunde få var 56 poäng. Jag hade 55....
Det är nog inte så många som trodde det om mig för jag ger kanske sken av att allt är bra å så. Men nu vet ni, och jag med. Så det är bara att fortsätta minska på poängen genom att läsa bra böcker (Mia Törnblom) och skriva dagliga ord till sig själv. Att det ska vara så svårt att hålla självkänslan uppe? För 2,5 år sedan så var jag på topp när det gällde mig själv. Jag älskade mig själv, livet och allt som var omkring mig. Jag var lugn och harmonisk. Det felet jag gjorde då var att jag inte vårdade mig själv utan jag lät allt fara fram i 300 knyck utan att stanna upp. Det ledde till att jag gick in i väggen i november-07 och blev sjukskriven. Sen har jag nog aldrig blivit "frisk" utan bara låtit tiden gå och fast jag vet hur man ska ta hand om sig själv så löser man det inte själv. För några dagar sedan var jag nära på att ge upp för man orkar inte allt tillslut. Jag borde ju vara lycklig för jag har nyss fått ett barn...men trots att man är lycklig över sina barn så betyder inte det att man är lycklig i sig själv eller med allt omkring. Så nu har jag tagit det väldigt lugnt ett par dagar och försöker att inte ha några måsten eller få dåligt samvete för saker jag INTE gör. Men det är lättare sagt än gjort.
Det senaste jag får dåligt samvete över är att Lion inte blir mätt av min mat utan jag är tvungen att ge ersättning. Och de som haft krångel med amningen vet att det får en att tycka att man är dålig mamma för att man inte kan amma som man ska. Samhället säger att man SKA amma, och självklart önskar jag att jag kunde göra det på heltid men när det får mig att må dåligt och bli stressad så måste jag lyssna på min kropp. MEN sen var de det här med självkänslan...eftersom den inte existerar hos mig just nu så mår jag ännu sämre av att jag tänker som jag gör. Tycker jag är en dålig mamma som inte ger mitt barn det man ska, bröstmjölk. Jag ammar så gott jag kan men han blir inte mätt och då får han ersättning. Varför ska man behöva känns sådan stress över detta?
Jaja...det blir nog bra. Ett långt inlägg men väldigt ärligt.
Ärligt talat så tror jag att du kommer att bli en bättre mamma om du skippar amningen.. Släpp kraven o skit i vad andra tycker o tänker. Huvudsaken är ju att du mår bra, för då mår resten av familjen också bra. Jag känner mig inte som en dålig mamma för att jag inte ammar. Istället kan vi hjälpas åt och vardagen blir lite lättare. Lycka till!
kram
Nämen, snälla, snälla!!! Inte är du en sämre mamma för att du inte ammar. DU ÄR DEN BÄSTA MAMMA SOM LION KAN HA!!!!! Ammning eller inte är inget som samhället ska ha en åsikt om, tycker jag. Huvudsaken bäbis å mamma + resten av familjen mår bra å att bäbis får mat. Sen om det är bröstmjölk så är väl det bra men huvudsaken den blir mätt å tänk vilken tur att det finns ersättning!!! ;) Vad bra att du tar hand om dig nu. Känner igen mig lite i din beskrivning. Jag är expert på att va såååå hård mot mig själv. Ställer för höga krav på mig men inser att om en kompis va i samma situation så hade jag tyckt å sagt att det var ok. Varför är det inte ok om jag inte lyckas med allt!??? Det är nåt som jag kämpar med...
Tack för att du är så ärlig. Själv vill jag inte va alltför "privat" på bloggen då jag vet att min chef å många på jobbet läser den. Vill lixom inte lämna ut mig å familjen till dom... Funderar på att skaffa en "privat" blogg om/när vi får en liten!??? Ta hand om dig!!!
StorKramen, Maria
Hur går det med dig & känner du dig lite piggare..?
kram
Jag tror felet du gör att är du tänker att du borde vara lycklig. Det skapar ett tvång i dig att du måste uppskatta allt och det kan man såklart inte göra. Du får var olycklig om du känner dig så ibland, något annat vore onaturligt.
Sedan det där med ammning, som jag förvisso inte vet något om men, min äldsta syrra fick något problem med brösten när hennes första barn var nyfödd. Det tog ett par dagar innan mjölken rann till och under tiden fick pojken ersättning. Min syrra oroade sig för hur bra det kunde vara då pojken hade fötts nästan sex veckor för tidigt och hon var ju jätteorolig över att bröstmjölken inte ville rinna till. Men pojken klarade sig finfint och allt ordnade sig. Syrran fick samma problem i somras när dottern föddes, det blev ersättning då också men det funkade fint.
Iallafall, vad jag ville säga var att min äldsta syrra är en jättebra mamma "trots" att hon inte kunde amma och fick ge ersättning till båda sina barn. Att du tänker att du är en dålig mamma pga att du måste ge ersättning till Lion är nog bara den där lilla djävulen du har på axeln...(jag tycker att jag har en sådan på min axel ibland iallafall) Lita bara på att din kropp så småningom fixar det, den har ju varit med förut, och skit i samhället... För övrigt så har jag en kompis som inte ammade sitt barn alls och det barnet är det verkligen inget fel på. Han kanske har lite för mycket energi bara, hehe...
Puss o kram!
Fint och ärligt inlägg=) Ingen är perfekt och jag tror inte det finns någon som är en helt perfekt mamma.Det är inte ditt fel att Lion äter dåligt, det kan bero på många andra saker, hoppas ni hittar någon lösning dock=)Men du är absolut inte dålig för det! Självkänslan är en färskvara precis som konditionen som man får jobba på hela livet och dagligen=) Keep it up Girl! You´re getting there! Kram<3
