Mormor
Igår morse vid 06 fick jag beskedet att min kära mormor inte orkade leva längre. Den dagen kom som jag inte ville vara med om. En dag fylld med oändliga tårar och ett hjärta som saknade sin mormors kärlek. Jag kan fortfarande inte förstå att hon inte längre finns hos oss, att jag inte kommer höra hennes röst. Jag saknar henne så otroligt mycket. Sista gången jag träffade henne var för några veckor sedan. Då satt hon och åt sin kebabpizza och jag och Lion satt på en stol vid henne och han flörtade så gott med henne. Det värmde i mitt hjärta att se mormor lycklig över att hon ett par dagar senare skulle flytta till en ny lägenhet, närmare morfar och de skulle kunna umgås igen som de gjorde förr.
Hon hann att bo där i 3 veckor och blev lyckligare för varje dag. Jag hann aldrig besöka henne där. Det är så mycket som jag önskade jag kunde få sagt till henne och ta igen alla år jag förlorat. Samvetet betynger mitt hjärta men jag försöker tänka på alla år jag fick med henne och hur många lyckliga stunder och minnen vi delar.
Det var första gången någon i min närhet dog och aldrig hade jag föreställt mig hur man skulle reagera eller hur jobbigt det skulle bli. Jag är glad över i all sorg att hon fick somna in som hon önskade, i sömnen. Hon slapp att lida eller ligga på sjukhus med en massa slangar och slitas mellan liv och död. Hon såg så fridfull ut där hon låg i sin säng och det såg ut som hon sov, min vackra fina mormor. Jag fick träffa henne en sista gång och ta farväl.
Jag älskar dig min mormor, TACK för allt du gett mig genom åren...Vi ses i himlen!
Din "Petan"
Nej vad ledsamt! Men det känns väl lite fint att få ta farväl av din mormor? Även om du inte hann träffa henne i livet precis innan så var det bara tre veckor sedan. Jag hann aldrig träffa min mormor innan hon dog 2002. Senaste gången jag såg henne var året innan, nästan på dagen, på en släktträff. Jag försökte fixa flygbiljett i nästan två dagar så jag kunde flyga ner och ta farväl innan hon dog och jag missade det precis! Min mormor dog den 18 juni och jag fick flygbiljett till dagen efter. Sjuk osis och jag var jätteledsen och grät hela flygresan så jag var alldeles slutgråten sedan på begravningen. Då grät alla utom jag och jag kommer ihåg att jag skämdes för att jag inte kunde gråta som alla andra.
Min mormor var den första (hittills enda också) i min närhet som dog och det var extra läskigt liksom. Jag förstår hur du känner det. Jag var ju 19 år då och förstod mycket väl att människor dör någon gång, men det var ändå svårt att greppa på riktigt. Någon som hade varit en så stor tröst i min sjuka barndom var borta nu liksom. Något jag sörjde utöver min mormors död var att hon inte hade fått dö i sin egen säng. Hon dog hemma i sitt sovrum men jävla hemtjänsten hade bytt ut hennes säng mot en sådan där sjukhussäng och det tyckte jag var riktigt fult gjort liksom. Dumma jävla hemtjänsttanter... Men, men, jag kom tillbaka rätt snabbt. Jag var ju rätt länge ledsen men riktig sorg kände jag inte speciellt länge. Min mormor var hela 94 år när hon dog så hon fick ju ett långt liv. Tio barn och 17 barnbarn fick hon också! Inte illa, du kan tro att begravningen var stor! Byns blomsterhandel sålde faktiskt slut på blommor...
Kram kram, Petra! Tiden läker alla sår, så är det. Nu känns det jäkligt förvirrat och stressat och skräp men allt lugnar ner sig snart. Tänk gärna på allt din mormor fick göra och uppleva i sitt liv, det kan vara en liten tröst.
Jag sänder dig massor av tröst kramar.
Är en jättejobbig upplevelse att mista någon när och kär.
Jag kan fortfarande efter 10 år komma på mig själv att sakna mormor jättemycket.
Fast det är otroligt skönt när dom får somna in lungt och fridfullt.
Kram
Ah gud vad hemskt gumman,beklagar verkligen! Vet hur det känns det är många som dog -09 för mig både min farmor & mamma=(
Jag finns här för dig..tänker på dig o skänker din mormor tusen tankar..hon vakar över dig nu o har det bra,njuter av sin Philadelphia bland molnen;)
Sänder dig och din familj mina värmaste kramar och jag tänker på er.
Kram
Skickar en stor styrkekram!!!
Maria
Jag vet hur det känns att förlora en nära och kär!! Jag förlorade 5 stycken på 2 år...KRAM på dej
