Teliafelia

Då var man med internet igen! Inte klokt att man blir så "handikappad" så fort det inte finns. I lördags la det av å nu för en halvtimme sedan fungerade det igen, mitt i all bröllopsplanering. Telia skulle fixat det innan 18 igår men men...

Begravningen var vacker och väldigt jobbig men på ett sätt är det skönt att den är avklarad för nu kan man bearbeta sorgen på ett annat sätt och det kommer ta sin tid. Pratade med mamma förut och man behöver nog gå igenom alla högtider och födelsedagar en gång för att inse att mormor inte kommer vara med oss längre.
När jag gick igenom gästlistan inför bröllopet igår så stod det Mormor...usch va jobbigt det var att se det och inte kunde jag stryka henne heller för hon ska ju vara med. Bara det att jag inte kan skicka någon inbjudan till henne.
Morfar som jag inte hade räknat med eftersom han sitter i rullstol är nu med på listan istället för vi har bytt kyrka och festlokal, dels för att han ska kunna vara med och sen att jag nu har ett band med den kyrkan. Det är samma som mormors begravning var i.

Sången gick över förväntan, hade gråten i halsen hela sången igenom men lyckades sjunga den. Det kändes skönt att få göra det och att allt gick så bra. Men sen när jag satte mig i bänken igen så grät jag och benen skakade. Precis innan jag skulle gå fram så grät jag massor och trodde aldrig jag skulle kunna genomföra det och var nära på att sitta kvar, men jag fick lite styrka och reste mig.


Nu idag har jag massor att göra med inbjudningar och ringa runt till catering....kul! Just det...var och provade en brudklänning i lördags men det återkommer jag till ikväll...


Ha en varm och svettig dag och tack för att ni tänkte på mig!!

Kan inte sova

Usch va jag inte kan sova nu...tänker på morgondagen å det känns inte alls kul. Om 12 timmar begravs min älskade mormor. Det kommer bli en tuff dag imorgon med mycket känslor som man inte kan styra över. Jag ska sjunga och det är jag nervös för givetvis eftersom jag aldrig sjungt på en begravning förut. Jag är inte nervös för själva sången utan för att jag kan bryta ihop och inte klara av att sjunga för min mormor en sista gång :(
Jag saknar mormor så mycket och det känns fortfarande så overkligt att hon är borta och efter imorgon blir det mer påtagligt att hon faktiskt är det. Det är bara så svårt att få ihop alla tankar och känslor men det blir väl lättare med tiden antar jag.

Ni får gärna sända en tanke imorgon!




Minnen

Hur går man vidare? Det är så många tankar som kommer när någon man älskade lämnat oss. Jag som alltid varit så rädd för döden. När jag såg min mormor ligga där så fridfullt, fick jag lite ro i mitt inre. Hon som oxå alltid varit så rädd för att dö såg inte rädd ut utan ett lugn var över henne. Min älskade mormor.

Mormor älskade musik och ofta fick man höra henne sjunga och nynna sånger. Mitt andra namn är Johanna och för mig sjöng hon ofta "Kan du vissla Johanna". Hade man en lös tand så sjöng hon alltid "Min tand är lös den är jätte lös". När jag var liten så var alltid min önskan att få fisk till middag hos henne för hon var så duktig på att tillaga fisk och den var den godaste! Alla sådana här små minnen och tusentals till bär jag med mig i mitt hjärta och de har sin plats för alltid där. Vi ska alla lämna det här livet en gång och vi vet aldrig när det är dags. Därför ska vi leva varje dag och ta hand om varandra, något man glömmer bort i all vardagsstress med heltidsjobb, barn och fritidsaktiviteter.

Till dig mormor


Mormor

Igår morse vid 06 fick jag beskedet att min kära mormor inte orkade leva längre. Den dagen kom som jag inte ville vara med om. En dag fylld med oändliga tårar och ett hjärta som saknade sin mormors kärlek. Jag kan fortfarande inte förstå att hon inte längre finns hos oss, att jag inte kommer höra hennes röst. Jag saknar henne så otroligt mycket. Sista gången jag träffade henne var för några veckor sedan. Då satt hon och åt sin kebabpizza och jag och Lion satt på en stol vid henne och han flörtade så gott med henne. Det värmde i mitt hjärta att se mormor lycklig över att hon ett par dagar senare skulle flytta till en ny lägenhet, närmare morfar och de skulle kunna umgås igen som de gjorde förr.
Hon hann att bo där i 3 veckor och blev lyckligare för varje dag. Jag hann aldrig besöka henne där. Det är så mycket som jag önskade jag kunde få sagt till henne och ta igen alla år jag förlorat. Samvetet betynger mitt hjärta men jag försöker tänka på alla år jag fick med henne och hur många lyckliga stunder och minnen vi delar.

Det var första gången någon i min närhet dog och aldrig hade jag föreställt mig hur man skulle reagera eller hur jobbigt det skulle bli. Jag är glad över i all sorg att hon fick somna in som hon önskade, i sömnen. Hon slapp att lida eller ligga på sjukhus med en massa slangar och slitas mellan liv och död. Hon såg så fridfull ut där hon låg i sin säng och det såg ut som hon sov, min vackra fina mormor. Jag fick träffa henne en sista gång och ta farväl.

Jag älskar dig min mormor, TACK för allt du gett mig genom åren...Vi ses i himlen!

Din "Petan"


RSS 2.0