Då var man med internet igen! Inte klokt att man blir så "handikappad" så fort det inte finns. I lördags la det av å nu för en halvtimme sedan fungerade det igen, mitt i all bröllopsplanering. Telia skulle fixat det innan 18 igår men men...

Begravningen var vacker och väldigt jobbig men på ett sätt är det skönt att den är avklarad för nu kan man bearbeta sorgen på ett annat sätt och det kommer ta sin tid. Pratade med mamma förut och man behöver nog gå igenom alla högtider och födelsedagar en gång för att inse att mormor inte kommer vara med oss längre.
När jag gick igenom gästlistan inför bröllopet igår så stod det Mormor...usch va jobbigt det var att se det och inte kunde jag stryka henne heller för hon ska ju vara med. Bara det att jag inte kan skicka någon inbjudan till henne.
Morfar som jag inte hade räknat med eftersom han sitter i rullstol är nu med på listan istället för vi har bytt kyrka och festlokal, dels för att han ska kunna vara med och sen att jag nu har ett band med den kyrkan. Det är samma som mormors begravning var i.

Sången gick över förväntan, hade gråten i halsen hela sången igenom men lyckades sjunga den. Det kändes skönt att få göra det och att allt gick så bra. Men sen när jag satte mig i bänken igen så grät jag och benen skakade. Precis innan jag skulle gå fram så grät jag massor och trodde aldrig jag skulle kunna genomföra det och var nära på att sitta kvar, men jag fick lite styrka och reste mig.


Nu idag har jag massor att göra med inbjudningar och ringa runt till catering....kul! Just det...var och provade en brudklänning i lördags men det återkommer jag till ikväll...


Ha en varm och svettig dag och tack för att ni tänkte på mig!!