Perfekt mamma/fru?
Men den som blir mest förtvivlad är mamman som precis fått dåligt samvete över det gråtande barnet och man tycker man är den sämsta mamman på jorden. Det är bara jag som skäller på mina barn. Elaka häxa.
Få är det som erkänner att detta är vardag för man ska tydligen tåla allt och samtidigt klara av ett heltidsjobb, vara hemmafru/städerska/kock/bagare/konditor, ta hand om familjens alla barn och OM tiden räcker, kanske få lite egentid som består av 5 minuters tv tittande och sen slocknar man i ren utmattning. Glömde säga att man ska vara skitsnygg och supersexig inför sin man med vilket kräver att man springer på skönhetssalonger, fixar håret var 6:e vecka, träna på gym minst 3 gånger i veckan och shoppar kläder i timmar för att hitta alla kläder man förväntas ha på sig(enligt media), annars är man "ute". Sen måste man ha ett socialt liv med. Helst ha ett par hundra vänner som man måste träffa varje vecka för annars tror de att man inte är vänner längre. Att träffa familjen och släkten måste också prioriteras så barnen inte blir främlingar för dem.
Man förväntas att alltid stå där med ett leende. Frågar någon hur man mår säger man självklart "jag mår jätte bra och är såå lycklig".
Precis så här är det i varje hem!! Eller??
Ingen mår dåligt, alla är lyckliga.
Om man mår dåligt och svarar på frågan "hur mår du" med ett "det är inte så bra". Då backar folk för de blir rädda. Varför är det så? Varför klarar inte människor av sanningen? Bara de som själva lever i sanningen.
Att människor är stressade är ingen nyhet. Att människor blir utbrända är inte konstigt. För HUR ska man klara av att leva upp till alla förväntningar när man bara är EN människa?
Jag klarar inte allt.
Gör du?
Idag har jag och barnen haft en underbar dag (förutom värken i ryggen), men alla dagar är inte sådana.
Två av mina älskade barn! Jag gör allt för dem för jag älskar dem!
Grymt bra skrivet underbara du!!!!
Nej man klarar verkligen inte allt,är många dagar man känner sig trött,sliten o som världens sämsta mamma!det är skönt att veta att man inte är ensam iallafall :)
Vi saknar er massor o längtar tills vi ses igen!!!!
LOVE
Kan glädja dig med att det gör inte jag alltid heller.. Höll på m så många saker på en gång i slutet på sommaren plus att jag skulle ta hand om 4 st barn, så det slutade med ett ordentligt bakslag!! Kroppen sa ifrån att nu är det stopp och jag fick mot min vilja luta mig snällt tillbaka å lyssna..
Jag är ingen mamma eller pappa för den delen, men jag tror "alla" kan känna igen sig i det du skriver.
Även fast död, allvarliga sjukdomar och stress är "naturligt" och något alla för eller senare möter på är det ändå fel att säga det.
Det är klart man vill ge en positiv bild av sig själv, men säger man något annorlunda eller att något är fel drar sig många från konversationen som om att de aldrig mått dåligt själva.. Här kommer också skillnaden på en "vän" och en "riktig vän". En "vän" sticker och anser att man är en negativ influens. En riktig vän lyssnar på det du säger, kanske ger något råd, accepterar .. vilket slutligen stärker vänskapen :-)
EXAKT! Du anar inte hur ofta jag känner så där nu när Milo kommit in rejält i trotsåldern!!!! Innan detta har du varit ganska enkelt, för han har inte direkt protesterat.... Men NU!!! Allt allt allt ska göras tvärtemot osv... och det spelar ingen roll att jag höjer rösten ju för han struntar i det en stund senare i alla fall. Så man kan säga att han testar och jag testar vad som funkar bäst för att få han att lyda!!
Sant, så sant!! Tror även att vi kvinnor har för höga krav på oss själva (inte bara media). Vi tror att alla har det bra å alla andra orkar för att det inte pratas om det, å då blir ju lilla jag inge bra jämförelsevis.
Vad bra att du tar upp det för visst är det så att man inte orkar va 100% hela tiden.
Men du är ju den absolut bästa mamman för dina barn!!!
Å, tack för att du finns å att du är den du är!!!
Massor av Kramar, Maria
P.s Snön har kommit hit inatt.
Där du! Där fick du till det! Härligt tjejen! Fler mammor borde få credit för det de gör! Jag går nuts här hemma en gång omdagen minst känns det som. Och sitter här ENSAM med ett dåligt samvete inför mina barn. Min man lider inte av dåligt samvete, han är ju på jobbet. Folk runt omkring lever ju det perfekta livet minsann. Men vet du, när man skriver ett sånt här inlägg, då smyger de fram, erkänner att ja, såhär kan jag också känna... Vad är lyx egentligen? För mig är det lyx att veta att jag och min man älskar varandra, håller ihop i vått och torrt, tar hand om våra barn med hela vår själ. Sen om taket rasar in eller om barnvagnen sjunger på sista versen, big deal? Hellre det än ett ytligt lyxliv där man låtsas att man hinner allt och är en perfekt människa.
Jag försöker att vara ärlig på min blogg och hoppas att det framgår men också med risk för att vara värlrdens mest negativa människa... Som man ju då råkar få höra emellanåt.
Ta hand om dig själv kära du och var stolt över dig själv. Vi mammaor behöver peppa varandra och påminna oss om det. Jag brukar försöka att tänbka på det ibland. Tänka att jag har burit min mans två barn i min mage, slitit som en galen under båda mina graviditeter, fött fram dem i fruktansvärda smärtor, jag finns hos dem dag somnatt. Vem förtjänar INTE eloge för det???! Vi borde bli uppvaktade oftare..... Suck... =)
Dina barn älskr dig mer än ngt annat och de förlåter in till döden, så länge de är barn iaf. Var rädd om det och ta emot deras förlåtelse när du höjt rösten emot dem. Jag brukar sätta mig ner och prata med min son om jag känner att jag gått över gränsen. Även om han inte förstår allt jag säger så brukar jag säga förlåt och krama honom osv.... Det är nog bra att ha det som en invand handling.
STOR KRAM till dig!!
En härlig beskrivning du ger!
Öppen hjärtligt och fullkomligt ärligt!
Du är inte ensam om att känna så...
Jag tror att allt ska vara så himla perfekt på ytan..men skrapa lite så får se vardagen hos varenda familj.
Att det är faktiskt så här det ser ut.....:D
