Andra morgonen på rad som jag vaknar och knappt kan röra mig :( Den här ryggen tar snart musten ur mig och jag är trött på att ha ont och att gå på starka värktabletter för att hålla ihop på dagarna. Av erfarenhet vet jag att den blir bättre med träning, men inte helt bra. Men så pass bra så att jag slipper den värsta värken och blir lite mer smidigare, och gladare! Värken kan få mig att flippa ur för minsta lilla.

Men så var det ju det där med att träna. Jag har verkligen slappat till mig och blivit både lat och bekväm. Mycket skönare att slappa i soffan och moffa godis och god mat än det är att ställa sig på crosstrainern och köra ett pass om dagen. Usch så jag har blivit!!! Kanske skulle lura mig själv till ett träningspass när Lion sover förmiddagsturen? Finns ingen annan som kan göra det åt mig och ju längre jag drar på det, ju ondare lär jag få. De två-tre första veckorna är ju de jobbigaste innan man kommit in i rutinen och skapat merbegär, där brukar jag ge upp. Fast jag gjorde ju inte det sist?

Vill man så kan man! Jag vill och jag kan, vad fattas? Viljan att vilja. En stor spark i röven kan behövas nu.

Först ska belysningen i granen och sen avvaktar jag väntar på att Lion ska bli trött.

Ha en fin söndag och 4:e advent!